Our around-the-world tour, glimps of our best memories and moments, living the dream in the land downunder!

Tre månader efter vår bröllopsdag har vardagen hittat oss igen. 

Illusionen av ett konstant soldränkt Australien är väldigt trevlig, men långtifrån sann. Sommaren är en klass för sig med vad som känns som tusentals molnfria vackra och heta dagar, men när hösten kryper på ändras det ganska radikalt. Första Juni räknas som första vinterdagen och även om det är ett par veckor kvar dit, är hösten inget som går att undgå. Istället för de frostoga höstar och vita vintrar vi är vana vid byts isen och snön bort mot regn och grå himmel.Temperaturen kryper nedåt för var dag och nätterna är rentav riktigt kyliga.

Inatt har det stormat så vi trodde taket skulle flyga av och när det regnar, så REGNAR det. Solen orkar sig ändå fram korta stunder varje dag och det är skönt för energin.

Som ni kanske minns var vi inregnande förra vintern, men med avsaknaden av tropikerna här i södra WA får vi inte riktigt det hetsiga ihålande rgenet på samma intensiva sätt, konstant fall i veckor,som leder till översvämmningar, och så är det ju detta med närheten till havet som hindrar översvämmingarna. Däremot har det härjat en hel del allvarliga bränder under sommaren som även de finns i Queensland med hindras av fukten, här är värmen så mycket torrare. 

Hursom pågår Brölloplaneringen för fullt och att den intensiva hettan är borta hjälper hjärnan att orka lite mer, jag har slitit mitt hår en stund över bordsplaceringen och på en hylla i kontoret ligger på några bröllopsinköp; dekorationer och små projekt som ska till. Dagarna börjar bli lätträknade!

 

 

 

Jag är alltså avdelningschef (Shopkeeper/HFB manager) och ansvarar för produkt - planering, beställning, nyheter och avslutade produkter, personal, rekrytering och schema, kampanjer, planering för och sälj styrning samt logistiken bakom att fylla en hel avdelning på IKEA varje dag. 

Den här inledande tiden har rent ut sagt varit utmattande, långa arbetsdagar och konstant lärande, jag insåg inte alls alla komponenter bakom ett fullt fungerande varuhus innan jag fick kika bakom kulisserna. Nu har jag nått etapp ett (av tusen) och känner att grunden är lagd för att kunna ta någotsånär vettiga beslut. Men det är en konstant utvecklingskurva och alla beslut kan tas efter hundratals olika strategier och tankesätt. Det är fortfarande långa arbetsdagar men lite enklare att ta in när man kan lite mer om vad som förväntas av en. Nu är vi inne i skollovs period och påsken, en av de största peak helgerna på året och summan produkter som dagligen bärs ut av kunder är så enorm att det är svårt att ta in. Samtidigt planerar jag för min semester i Juni, då det är vinter rea här och jag befinner mig i Sverige. Utan att överdriva multitaskas det hundra saker varje dag, men med ett levande varuhus blir man aldrig någonsin klar. 

Men det är en bra mellan chefs position för att man faktiskt kan, får och uppmuntras till egna beslut och kan påverka sin avdelning (positivt och negativt ska tilläggas 😉) och en väldigt dynamisk arbetsplats som å ena sidan är väldigt stimulerande för en sån som mig som har lite för lätt för att tröttna på rutiner, samtidigt som mer tid än vad som är tänkt tillbringas på jobbet varje dag. Sen är det hela saken med uttalet av produkt namn, jag säger på svenska och ingen förstår vad jag menar, så jag "förengelskar" namnen och det blir lite lättare, men hur säger man  egentligen"Skyn" eller "Ljuda" med begriplig engelsk accent!? 

Så framåt ser jag mycket jobb, frustration och känslan av att alltid ha tio lager papper på skrivbordet att gå igenom (som aldrig tycks röra på sig) fantastiska möjligheter och ett rejält steg i personlig utveckling. 

Henrik som alltid är svårflörtad kring sina födelsedagar och aldrig önskar sig något fick frukost på sängen, paket och order om att snöra på sig kängor på födelsedags morgonen den 22 Mars. 

Sen bushwalkade vi halva dagen i Yanchep national park, ca 1 timme norr om Perth, snett österut. Lite över milen gick vi allt som allt och åt lunch i skuggan med kängrus hoppande bredvid och sovandes i skuggorna. Yanchep hyser också ett litet reservat för koalor som trött hängde i träden. Två och ett halvt år senare och fascinationen över dessa två djur går inte riktigt ur. 

Då vi gick hade Perth inte sett regn på en sådär fem månader så ganska torrt och dammigt, men fortfarande vackert runtom i parken. Det märktes framförallt när vi kom fram till sjön, som torkat ur och lämnat 80 procent av botten i synlig lera som spruckit i solen. Lite solbrända, mycket dammiga men nöjda satte vi oss i bilen där jag kom på en nödlögn av att vilja åka in till den lilla byn Yanchep en snabbis. Själva byn ligger vi kusten i samma höjd som parken. Jag höll tummarna för att jag skulle hitta rätt och svängde tjugo minuter senare in vid ett litet hotell där jag bokat rum för natten. En eftermiddags öl och havsutsikt väntade innan middag för att fira väldens vackraste 30årings födelsedag.

Jag är numera övertygad om att tiden går snabbare för varje vecka. Kanske går den fortare för att vi båda jobbar 9-10 timmar om dagen, för att det är mycket att planera eller för att man nu sover som en stock när temperaturen går ned och lägger sig behagligt under tjugo grader om kvällarna. Hursomhelst, om 76 dagar kliver vi av planet i Stockholm...

De senaste veckorna har vi haft mycket fint främmande av Henriks mamma och Micke. Nya upptåg i Swan Valley, dagsturer runtom i Perth, bad och mycket mys har varit på schemat. Jag har också blivit en väldigt dålig fotograf, men de å bilder som lyckades förevigas av min IPhone under deras vistelse kommer här. Och vi säger det väl igen, vi är så lycklig lottade med den familj och vänner vi har, som kommer hit bara för att vara med oss. Helene, du bryter regeln om svärmorsmardrömmen, du är svärmorsdrömmen!

Vi har haft en riktig sommarvecka, höga trettio grader och strålande sol. Förra veckan handlade vi ny accessoar till Jepen. En foam surfbräda, H har iallafall höga ambitioner att mästra vågorna innan vintern kommer till WA. I annat fall sitter den väldigt fint på toppen av vår nedcabbade Jeep.

Vi förvandlas lite mer till Aussie bor för var vecka som går. Det ultimata tecknet för riktigt Aussie är inte, som man kan tro, surfbrädan. Den ultimata Aussie-makern är en truck med fythjulsdrift. Alla, alltså ALLA har en sån, och nu är vi inte sämre.

 

För med Jeepen kom också det här begäret efter att fyrhjulsköra, helst på stranden om ni frågar mig och helst mitt ute i skogen över gupp i snabbaste fart om ni frågar H. Hur det än är med den saken kan vi inte säga att vi kan något om eller hur man fyrhjulskör, så vi har Jeepat runt förorterna norrut för att hitta en enkel "barn backe" att börja i. Någonstans man kan ta sig på relativt platt och hårt underlag och där risken för fastkörning är minimal, vi har bara haft en bil med oss, och det här med att stå och skämmas fast i en sandgrop under fyrtiograders brännande sol vill vi heller inte råka ut för. 

Förra helgen lyckades vi hitta en access till beachen som lät oss först åka ned från vägen som tog slut, till platt sand, ned i halvdjup och upp på en platå innan den riktigt djupa sanden i backen ned till stranden började. Det kändes som en lagom start, och vi tog oss istället ned till stranden till fots och njöt av en timmes promenad längs vattenkanten. 

Nu har vi ju en ritkigt fyrhjulsbil som väl ska klara av att köra upp och ned i djup sand, men sen är det detta med teknik också, ha en mätare för att veta hur mycket luft som eventuellt behöver släppas ut ur hjulen (etc etc) och hur man faktiskt tar sig upp om man fastnat. Vi mjukstartar, men stranden, snart kommer vi och Jeep!

Fortfarande, frihetskänslan i ned-cabad Jeep och susa förbi denna utsikt, oslagbar. 

Nyåret i Sydney förtjänade ett eget inlägg. Det har varit lite av en dröm att få uppleva ett Nyår i Sydney och det uppfyllde mer än nog alla förväntningar. 

Dagen tillbringade jag på ett av mina bästa ställen i Sydney med en starbucks vaniljlatte, i Darling Quarters på en solstol i skuggan. 

Vi fick tag i ett bord på ett litet medelhavs ställe på väg in mot city för nyårsmiddag. Efter det var vi uppbjudna till Hampus & co för att beundra utsikten och fyrverkerierna från en av de bästa platserna i stan. Meriton apartments på 73 våningen precis ovanför Darling Harbour. 

Bara utsikten gjorde en stum och när fyrverkerierna började verkade de aldrig sluta. Magiskt. 

 

Det är så varmt. 

Vi har båda två gått på någotslags standby-mode senaste veckorna. Den Väst Australienska sommaren börjar krypa sig på. Vi ska ha det varmaste framför oss.

Förra helgen hade vi en toppnotering på 47,5 grader celsius(!) i bilen när vi åkte runt i Swan Valley, Perths vindistrikt.

Tappra kallade de oss, ägarna och personalen, när vi stapplade ut från ACn i bilen och fick en (lika stor) shock varje gång bildörren åkte upp och värmen smällde till och vi stapplade in i skuggan till vinkällarna. Värmen är svåer att förklara, allting står liksom stilla. Det är som någon kastar solen på en och andas man in genom näsan bränner det till, lite sådär som det kan göra i en bastu. 

 

Det har lugnat sig nu och ligger i höga trettio denna veckan. Det är varmt nog. Vår golvfläkt för 12 dollar är den bästa investeringen någonsin, jag kommer på mig att önska den hade hjul så den kunde rulla efter mig i huset. 

 

Januari har hittils annars bjudit på en vardag igen. Mycket bad och att mitt jobbsökande äntligen startat igång igen. Semestrarna som började i mitten av december är över och nu kan man äntligen få tag på folk igen. Och såklart mycket planering inför det kommande året, vad vi vill göra och se och allt spännande som ligger framför oss i 2014.

Med IKEA på fem minuters köravstånd fick vi njuta av ett nästintill komplett julbord, men för att göra det lite australienskt firade vi i år den 25 december. 

Med 30 grader och blå himmel og vi fasta på min och Hs senaste års jultradition med julaftonsbad. Åkte längs Sunset Coastal Drive och lyckades hitta en liten strandplätt helt för oss själva. 

Som en extra julklapp stod vi också på klipporna och (läs jag) illtjöt av förtjusning när vi 100 meter ut i vattnet fick se tigerhajs fena simma runt. Fredrik lyckades me konstycket att fånga den i sin superkamera, jag lyckades dock inte med stycket att sno dem från honom innan de for hemåt.  

Fredagen innan julafton hade vi mjöl och pepparkaksdeg över hela golvet medan vi påtade och kokade ihop hus, gubbar och knäck. Aldrig trodde jag väl att en skulle åka till Australien för att koka knäck och baka pepparkaksgubbar! - sa Signhild. Är det jul så är det sa jag och då vill jag den där pepparkakslukten. 

Om det är en sak jag älskar i december är det knäck och trettiofem grader eller inte, en pepparkaksgran med mögelost och en sipp medtagen Blossa-glögg från Svea, det är lyx på högsta nivå!

 

 

 

 

 

Den 15 december fick vi äntligen möte upp ett par trötta men glada och väldigt efterlägtade Svedalabor från Perths flygplats. Samma dag nådde vi strax över 40grader men det lugnade ned sig till runt trettio för de resterande veckorna. 

Det betydde mycket strand, sol, bad och spanande i vatten efter fenor. Haj-alarmet gick nästan en gång om dagen, tigerhajarna verkade gilla Scarborough beach väldigt mycket den där första veckan. (Det var inte förren på julaftonsdagen vi faktiskt lyckades se en fena i vattnet, CHECK på bucketlistan!) 

Vi hann också med en dag ute Swan Valley, Perths vindistrikt med besök på fem vingårdar och lunch, tripp till Perth Zoo för at kika på hoppande och sovande aussie ikoner samt promenad i Kings Park med Perth och Swan river som utsikt innan julaftonsfirande.