Our around-the-world tour, glimps of our best memories and moments, living the dream in the land downunder!

Från västerförort flyttade vi söndag till tisdag in till centrala YHA. Ibland är det skönt med hostel där man vet vad man får, helkaklade badrum och hela möbler. 

Ganska så svårt att inte falla pladask för Brisbane när man efter fem minuters strosande trillar över på en bro och hamnar mitt i Southbank. Brisbane River skiljer centrum partierna av stan från Southbank, en jätteö med båtfärjor istället för bussar, gångbroar längs vattnet, pubar runt varje hörn, sand-pooler och stora parker med museum och bibliotek. 

Något så aldeless galet varmt och underbart med att lunka fram i solsken och se, upptäcka, knäppa kort och mysa. Hittade söndagsmarknaden, åt nygrillade majskolvar med smör och tog vår första öl klockan tolv, sådär semestrigt. Vi kom inte så mycket längr eän fram och tillbaka över bron mot centrum, varenda steg i trettiotre gradersvärme med molnfritt och hög hög luftfuktighet ta rpå krafterna. Vi femsnåret mötte vi upp Tara som hoppade av en båtfärja och som vi träffade i Vietnam i november, hon pubrundade oss runt i Southbanks bakgator och så fick vi minnas och skratta väldigt många fina dagar i asien. 

.

Spent sunday through to tuesday in the centre of Brisbane at YHA. Kinda nice to know your hostel and to know that you´ll have a tiled bathroom and furnitures thats not broken :) .
Kinda hard too, to not fall completely in love with Brisbane when you stroll down around the corner from YHA and just comes over the bridge towards southbank. Brisbane River sort of seperate the city from Southbank, which is an island who has boats instead of buses, small walking paths along the river, a pub round every corner, sand pools and big parks with museums and libraries.
Crazy hot both sunday and monday (over thirty degrees with high humidity and also on top off that beaming sun on cloudless sky) so did not really make it farther than across the bridge to the city centre and back to the bank, every step just exhausting. At five or so we got to meet up with lovely Tara who we meet in Vietnam in november and she showed us around southbanks pubs. Caught up and laughed to so many good memories from asia. God times and good friends.

 

Förra lördagen susade vi spontant iväg till Brisbane. 

Vårt nya visa kräver, i vissa fall i vissa länder, Visa Labels. Även om allt gällande vårt visum ska vara registrerat elektroniskt kan det från vissa länder att boarda ett plan till Australien utan denna bli lite knepigt, man får inte borda ett plan till Oz utan giltigt visum nämligen. Visa labels betyder en papperstämpel i visumet som ger oss rätt att återvända till Australien efter utlandsresa. Och vi tänkte att det kan vara rätt bra att få åka tillbaka hem om vi åker på semester nästa år. 

Sen Inga åkte in på sjukhuset (tre felande avgasventiler) fick vi låna bil och bensinkort av Hs snälle chef på fredagen och bestämde snabbt att åka dagen efter. Sex och en halvtimmes effektiv körning senare rullade vi genom Brisbane och in i en västerförort för natten. Lite spanande i dykshop efter utrustning åt H och ett par skor senare hamnade vi i hotellbarens trädgård framför ett vattenfall, och somnade fint klockan nio. Det tar att sitta bakom ratten. 

Crusade runt längs strand och bostadsområden och drömde om hus

Styre in mot centrala brisbane

Tisdagsmorgon, jag smög upp klockan kvart i sex och kröp ned med filten i soffan bredvid H som åt frukost. Vår bästa morgonritual, obligatoriska kramar. 

I lördags, efter jobb för mig, mötte H upp mig för kaffe och lucnh innan vi handlade på oss svenska cider hem i eftermiddagssolen. Mot kvällning mötte vi upp med min chef och partner för vad som skulle bara vara middag med en drink på irländska puben. Vi stängde stället efter en riktigt rekordelig kväll. 

I Söndagsmorse låtsades vi alla vara nyktra och alerta när de hämtade upp oss för Farmers market tjugofemminuter utanför stan vid Cider Galleries. Älskar att känna lokalbefolkning som tipsar och tar en med till de här små magiska platserna. Mitt ute i skogen låg det här lilla stället fullproppat med lador, en liten kokodil-sjö, konstnärs utsällning och verkstad där det bodde en både trä-koala, maffig påfågel och ulltussar till Alpackor. Strosade runt och köpte grönt, klappade alpackorna och fick påfågelsuppvisning av hanen som spanat in en hona. Vidare ut till Tannum för ordentlig pub-lunch på tavernan på kullen med havsutsikt. Sen somnade vi fint klockan åttatrettio söndagskväll. 

.

Tuseday morning now, sneaked out of bed a quarter to six this morning and underneath the blanket next to H who was having breakfast in the sofa. The best things about our morning, cuddles.
Saturday after my work, I met up with H for coffe and lunch, also bought with us some Swedish Rekordelig Cider for the afternoon sun outside on our lawn. At sunset we met up with my boss and partner for what we planned to be only dinner and a drink at the irish pub aroun the corner. We closed the place with the bartenders.
Sunday morning, everybody tried their best to be sober and not even a bit hungover when they picked us up for Farmers market twentyfive minutes out of town at the Cider Galleries. Love to know the locals who can take you to these hide away little magical places. Strolled around, bought som veggies, had a look inside all the little barns and the art gallery. Also came up close to the Alpackas and the peacock who lived there. Big pub lunch at Tannum Sand on the tavern on top of the hill overlooking the ocean. Sunday night we both slept by eight thirty. Good weekend.

 

 

I lördags hade jag helgpasset i butiken. Mitt andra hittils och det roligaste passet i regel. Kunderna har lite mer tid till att plocka, prova och testa olika outfits och man själv springer som en galen mellan provrum, tillbaka med kläder, skorummet, från och till accessoar och väskhyllan för att hitta en match och mellan kassan och småprat med kunder. Fem timmars fullt hus och nöjda kunder som leende tackar en både en och tre gånger. 

Vi stänger klockan två, tre minuter i stormar en "dam" in som varit inne tidigare i veckan.

Här, i de flesta butiker tillämpas något som heter Lay-By, framkommet av betalning/per/vecka fenomenet de flesta går efter här. Det betyder att du kan välja ut något du vill ha, betala en deposition och sen har fyra veckor på dig att avbetala varan/varorna, och så får du varan/varorna när allting är fullbetalt oavsett om det är vecka två eller fyra. Ganska så smart koncept. "Damen" i fråga som ju varit inne tidigare i veckan, torsdag, och ställt till med ett mindre helvete för min chef genom att i tre timmar sluddrande och okontrollerat ändra sig, betala deposition, kräva ändring igen, kräva pengar tillbaka, kräva tillägg på sin Lay-by, hänga över disken halvskrikande och fråga om allting blir rätt nu? Hänga över disken och halvskrikande klaga illa om människor i stan osv.osv. kom även in under fredagen och lassar upp högar med kontanter på kassan samt upprepar somma procedur. Någonting var inte riktigt helt hundra med henne. Tre minuter i två står hon alltså med mig och ska hämta upp sina varaor som ska ligga under namnet Melissa. I vårt system finns enbart en Melissa, med fel efternamn. Efter att hon flertalet gånger hävdat att det visst ska finnas under Melissa och jävlar om ni slarvat bort det! börjar jag gå igenom våra påsar där lay-by varorna ligger och har kundens namn skrivet på påsen. Ganska snart hittar jag en påse med namnet Mel med rätt efternamn varpå jag då förklarar för henne att det står under Mel och därför inte syntes under systemets sökning på Melissa. (Detta hade hon även utryckligen till min chef under torsdagen och fredagen sagt när min chef frågat vilket namn hon ville ha allting under: Mel, sätter under Mel!) Då får jag svaret att "You can f**ing use your head you know". Efter den oerhört trevliga starten på vårt möte börjar hon vilja göra ändringar i sin Lay-by igen, varpå jag förklarar att den nu gått igenom och jag tyvärr inte kan göra så, det finns ingen metod för det i systemet och vår policy för Lay-by, som i alla andra butiker, inte fungerar så. (Har man gjort en Lay-by, alltså vi som butik lagt undan något speciellt för kunden kan man inte ändra sig senare för att man vill ha något annat, själva iden med Lay-by skulle inte fungera då, samma sak för att separera saker man vill lagt som en lay-by det skulle inte fungera om man kan avbryta en vara man lagt ihop med en annan och reglerna för det här är detsamma i alla butiker. Väljer man att avbryta man sin lay-by betyder det att man förlorar depositionen man lagt in, igen samma som i alla butike) Mellan vår diskussion frågar hon minst tio gånger; hur mycket hade jag kvar att betala igen? Medans hon som okontrollerat hela tiden rör på sig och jag märker också då hennes stirrande stora ögon. Där är första gånger jag börjar tycka vårt möte är obehagligt. Jag försöker igen förklara för henne och visa hur hennes varor är registrerade. Hon fortsätter gå på om att fan hon har spenderat sexhundra dollar i butiken och är det såhär otrevligt och o-servicemässigt vi bemöter folk här?Hur mycket har jag kvar att betala? Hur mycket? Medans jag igen försöker förklara för henne precis samma princip min chef förklarade för henne under de totalt fem timmar hon hängde över kassan under veckan. Jag ringer tillslut upp min chef, som som vet personen i fråga, som först frågar om jag förklarat policyn och reglerna, vilket jag har, och som jag till damen under samtalet lugnt förklarar igen med min chef via telefon. Vilket egentligen verkar meningslöst då jag inte kan säga ens så mycket som ett ord utan att hon avbryter mig med Jag ska prata med din chef. Jag: Som jag sa... Jag ska prata med din chef! Okey men om Jag ska prta med dig chef! Upprepade gånger och bankande med handflatan på disken. Fair enough låter jag dem prata. Under tiden har jag andra kunder i butiken som inte ens ställer sig i kö efter henne vid kassan utan betalar för sina saker från andra hållet av disken. 

När jag är tillbaka i luren med min chef efter att de pratat klart säger hon att det här går inte, lös det bara så snabbt vi kan så vi blir av med henne. Registrera allt som ett nytt sälj så löser jag systemet i veckan.

Jag förklarar för henne att vi löser det. Varpå hon frågar om sin deposition på 108 dollar. Jag säger då att jag inte vet om hennes deposition då jag måste se varornas värde först eftersom jag inte vet vad som ligger i påse två, vilket hon blir helt galen över, ni ska fan inte komma och ta mina pengar! Hon halvlutar sig över disken nu, halvstängda ögon och slickar sig om läpparna upprepade gånger. Hon har två varor kvar varav det ena är ett par skor för 149 dollar som jag visar henne och säger att eftersom värdet av bara skorna är över depositionens värde förlorar hon inte sina pengar. Där brister det helt för henne, ögonen liksom öppnas och stirrar och stirrar. Har jag kvar mina pengar? Har jag kvar mina pengar? Har jag kvar mina pengar? Jag förklarar igen och säger att jag nu kommer ta de varor hon vill ha och registrera dem som en separat sälj. Min deposition då? Hur blir det med mina pengar? Eftersom skorna är värda över depositionen i fråga förlorar du dem inte säger jag. Då vrålar hon att ska det vara så jävla svårt att genomföra saker som hon vill så skiter jag i det här, jag skiter i det. Ok svara jag, då har du varorna kvar precis som de är nu så får du hämta upp dem som en vanlig lay-by. Det här är inte rätt ska du veta, jag har flera års erfarenhet av butiksjobb, det här är inte rätt. Hon går runt i en ring på stället nu och tar upprepade gånger upp armarna i luften och liksom hytter till. Tre gånger ändrar hon sig fram och tillbaka om hon vill ha produkterna eller om vi ska skita i det för att jag är så otrevlig och det verkar ju vara så himla jobbigt för mig att göra det här som hon vill. Varje gång jag börjar slå in produkterna hon vill ha på datorn utropar hon nej jag skiter i det här, jag skiter i det! Varje gång jag lägger tillbaka dem i Lay-by påsen utropar hon men ska det vara så jävla svårt att separera det som jag vill ha! Samtidigt som hon pekar på mig med ett finger. När klockan närmar sig halv tre säger jag vänligt men bestämt att jag är ledsen men jag stängde för en halvtimme sedan, du måste bestämma dig hur du vill att vi ska göra för jag behöver stänga och gå hem. Där var det iallafall tack och lov nog för henne för då vrålar hon igen, jag ska stämma er, sexhundra dollar jag jag spenderat här och ni kan inte ens ge mig lite kundservice! Hon vänder sig om tar två steg och vänder sig mot mig igen, pekfingret är nu upp igen och hon pekar på mig. Och DU! Du är inte ens från Australien är du det, VA? Nej, säger jag, det stämmer ju att jag inte är född här. DU ska fan inte komma hit, ta våra jobb och göra det så dåligt, Du ska int ekomma hit och ge folk det här otrevliga och oservice aktiga beteendet! Fan!'. Sen vände hon sig igen och gick äntligen. 

.

Min chef kom in två minuter efter att hon gick, hon hade kastat sig i bilen hemmifrån, för hon misstänkte att jag var i full diskussion med henne och hur oresonlig hon var. Möttes av en lite tårfylld och skakande arg Tilly. Väldigt supportande dock, och jävlar vad arg hon blev när hon fick höra vad hon sagt och nästa vecka om hon kommer tillbaka ska vi stå med security i beredskap. 

.

Så ni som känner mig vet att jag inte är speciellt otrevlig, speciellt inte mot kunder. Och inte så mycket var det det hon sa, även om det aldrig är trevligt att råka ut för även en liten form av rasism, som hur hon betedde sig. Och igen, ni som känner mig, vet att det ska mycket till innan jag upplever människor som hotfulla, visst svär jag åt folks idioti (främst i biltrafik) men jag lever lite för mycket i mina rosa moln för att misstänka, vara försiktig eller inte lita på folk. Jag antar eftersom att situationen då jag faktiskt upplever någon som så rätt på och hotfull blir kanske inte värre men som en jäkla smäll, och nervös för att jag är så helt och komplett ny inför den. Jag antar att det visar lite vad drogers påverkan kan göra mot dig, även om jag inte ens känner igen marijuana lukt när folk säger att de känner en, vet jag att hon var påverkad. Till och med jag kunde se det, vilket säger mycket. Vad mer som låg i hennes bagage vågar jag inte säga, men obehaget i att inte kunna använda ord eller lugnt kroppspåk i en situation för att människan i fråga inte ens ser eller hör sig, det är läskigt. Speciellt när människan bara blir mer och mer upprörd, när du inte kan läsa situationen tillräckligt, när du inte har en aning vad personen framför dig möjligtvis kan ta sig till. Jag antar att detta inte heller låter lika obehagligt och hotfullt som jag upplvde det, stundens hetta och allt. Men dock, Slutet gott allting gott men tråkigt att en situation som egentligen är lättlöst ska behöva bli så ledsam och obehaglig. 

Alltså, ibland kommer jag bara på, och måste nypa mig i armen lite, att här är jag. I ett sommarland med min drömman. Och vi bor här. Vi gjorde det, bokade och åkte. Där får jag nyp amig i armen igen för att det är en så stor dröm för mig.

 Idag får jag får face-uppdateringar om att folk skrapar rutorna på bilen. Frost i Svea och här dricker vi fredagsvin i shorts. Inte för att skryta men jäklar i lådan vad det är fint. Fast mest är det fint på grund av den här mannen, det är inte klokt vad underbart vacker han är. 

 

Vi har utvecklat en gemensam (faktiskt!) liten förkärlek för det här med att ränna på marknader/loppisar. En ursäkt att boa in oss lite till och i en småstad det roligaste helgnöjet man finner där det inte är norm att inta mängder av alkohol. Förra helgen tog vi Inga på spontantur till Calliope river market och hamnade i en exakt skildring av vad jag tänbker mig amerikansk bonnmarknad. Mycket krafs och mest matstånd. Här i stan håller vår favorit öppet en gån gi månaden och drivs av de sötaste små damer som altid kallar en "sweetheart" och "little doll" en gång för mycket. Till och med H har givit in i det roliga med att rota runt på loppisar efter fynd, går runt och sparkar sådär lite på ena benet av saker för att se om de är något att ha och blir minst lika lycklig som mig när han hittar en träningsbänk. Fast jag då har utvecklat ett löjligt stort begär för glassaker, helst skålar. Det bästa av allt är att man kångar hem på kassar med saker för max en tio dollar inklusive varsin colalight för att inte drabbas av värme yrsel. 

.

We have developed a thing for these markets (both of us, truly!). An excuse for us to make us a little bit more at home and as much fun you´ll get in a small town during weekend whitout something involving booze. Last weekend we took on Calliope river market and that was as if we where thrown directly into a american farmers market thing. In Gladstone our favorite charity market is held open once a month and is run by the sweetest ladies who calls you "Sweetheart" and "little doll" one too many times. Even H is into it, lightly kicking tables to see if its any good to get and is as excited as me when he finds workout stuff. I on the other hand has developed a unhealthy thing for glas things, bowls preferably. The best of it all is that you´ll carry home bags of things costing you ten dollars tops and thats includes a diet coke for us both to avoid heat dizzines.

Det har gått så fort och tagit en evighet! Något förvånade av att allting plötsligt gått så snabbt - bekräftelsen kom en halv dag efter att Henrik skickat dem sina testresultat, skålade vi i kaffe och vittvin när vi öppnande mailet från vår Visa Agency innehållandes en officiell bekräftelse på att visumet är godkänt. Vårt 457 Australian Sponorship/Partnership Visa. Månader av slit i håret och rännandes hit och dit för att fixa och ordna försvann. Vi får officiellt stanna. Vi har nu inte planerat längre fram ett cirkus ett år, och tänkte att det får räcka. Inte så mycket mening med att planera när allt egentligen går ut på att göra det som känns bra tycker vi. Och just för stunden är känslan av att inte bli utsparkad med sina pinaler i en ryggsäck den nionde januari väldigt, väldigt fin. 

.

Och jusst! I och med att vår Visum ansökan nu är godkänd betyder det inget mer WorkingHoliday Visa för oss. Tills dess att vårt nya visum är godkänt är vi numera på såkallat Bordeline Visa. Det sista som ska bli klart för det är Henriks IELTS test (Internationellt Engelska Test) som vi var i Rockhampton för förra veckan. Resultaten kommer fredag och med en ganska onöjd H som inte trodde det gick så bra (Även om jag är väldigt övertygad om att det gick betydligt bättre än vad H tror) betyder det i sådat fall tid att boka om, som i sig är ett projekt på några månader. Sen var det också ett med Henriks ord "Gestapo-prov" där allt var kontrollerat in i minsta detalj och väldigt strikta regler för betygsättnning. Men betyder främst att om det behöver bokas om blir vi inte utkastade i januari då vårt visum går ut. Rätt fint ;)!

Jag har ingen aning om vart september tog vägen. Skyldig till väldigt slött bloggande iallafall, när vi haft långhelg här och allt. De här public holiday dagarna dyker upp lite som överraskningar var och varannan månad, igår firade drottningen av England födelsedag och vi en dag ledigt. 

Fast nog har vi hunnit med en del månaden som gått, utekvällar, middagar, Rockhampton, bestiga Mt Larcom, Lake Awoonga, fylla år, en hel del jobb och mycket vardag. Mycket längta inför semester och de kramar som kommer i mitten av december och igen i januari också. Håller som bäst på att boka och planera semester, barriärrevet, Whitsundays och puttrande i husbåt står på listan.  

Och sen jag blivit usel på att ta kort sen jag är tjugofem, får ni nöja er med rörliga bilder. En lite nervös och väldigt varm Tilly som skriker sig fram över byggbullret i bakgrunden ;) 

. 

Have seriously no idea where september went! And I know I´m guilty of very lasy bloging latley...With the past longweekend (due to the queens of Englands Birthday and public day off) and all. But even though it may not be presented here we´ve been quite busy with girlsnights out, dinners, a trip to Rockhampton, climbed Mt Larcom, Lake Awwonga, birthday, quite a lot of work and just all these everydays. Quite a lot of looking forward to vacacion and middle of december ang beginning of january and all the hugging we´ll do on the airport too :) Also in the middle of planning it all, Great barrier reef, whitsundays and houseboat is in the cards ;) 

And, since I apparently have become lousy on taking photos, you´ll have to do with some moving ones. This is sort of a behind the scenes video from the photoshoot starring a little nervous and so very hot tilly whos trying to scream to be heard over the big house demolition :)