Our around-the-world tour, glimps of our best memories and moments, living the dream in the land downunder!

Så, man har hört talas om insnöad, men invattnad är något helt annat. Det värsta har regnat iväg, och cyclonen Oswald fortsätter söderut. Idag kom den första notisen på Aftonbladet då den närmar sig Sydney. Ett smakprov på det extrema vädret det här landet kan frambåda och det är rent ut hemskt att följa nyheterna där folk står utan hem på grund av eld eller vatten. 

.

Här hemma tog vi vad vi hittade som droppkärl och stoppade varenda springa i lägenheten med vadsomhelst tyg vi kunde hitta. Nu har vi vatten och mögelskador i hela taken, i heltäckningsamttorna och väggarna i vardagsrummet. Nog för att vädret varit extremt, men hus standarden kan man ändå tycka är under all kritik när det boksvaligen regnar in genom taket och väggarna. Helgen på jobbet gick åt att täta läckor, tömma vattenfyllda hinkar och rädda kläder från fuktskador. Igår dog allt vad internet och telefonlinjer heter. (Så ledsen att vi inte kunde nå er innan ni hoppade på planet till Svea)

.

Vi som bor på höga höjder och nära havet har haft tur. Värre är det för platta städer. Regnet började onsdagskväll och torsdag morgon åkte vi i hällande regn mot Rockhampton och flygplatsen. (Värre hejdå än att gråta i spöregn på väg till bilen finns knappt!). Lyckligtvis lyfte planet om än några timmar försenat, hade de åkt med ett plan på fredagen hade de fortfarande suttit fast i Rockhampton, som idag är helt översvämmat och till del evakuerad. De har under dagen plockat upp folk från hustak med helikopter. Jag tog mig till Gladstone som en bland de sista då jag körde från Rockhampton, efter att ha suttit still i över två timmar pga. vägarbeten. Nu är alla vägar runt stan helt avstängda och översvämmade. Det var på håret dock, med en sur Inga som fick vatten i motorn av att köra i 3-5 centimeters högt vatten, kunde jag nog precis gasa mig in i stan. Bundaberg två timmar söderut är helt täckt i vatten och man tar sig inte runt om man inte har en liten båt. Skrämmande. 

.

Dags för dykning!

Svårslagen första januari. Vi åker från ett regningt Airlie Beach, ut till skärgården i Whitsundays mot solen. Två dagar cruisandes runt bland öarna och en morgon ensamma på Whitehaven Beach. Med dykning, snorkling och solning, 30 grader plus i luften och 27 i vattnet, på schemat kan vi konstatera att vi definitivt upplevt värre starter på nya år. Fantastiskt sammanfattar det ganska bra, även fast ordet inte fullt ut kan beskriva de magiska vattnen, öarna och utsikternta helt rättvist. 

Tusen kramar, tusen skratt, tusen minnen och tusen tårar rikare. 

Jag har mest unnat mig att njuta av det faktum att vi är så lyckliga som har vänner beredda att resa jorden runt för oss, och har knappt tänkt tanken dator. Till de tusentals nya saker vi är rikare på finns vad som känns som tiotusentals underbara bilder. Veckorna efter nyår kommer upp pö om pö här, lite som det brukar bli. 

.

Lake Awoonga, Januari 2013. 

 

Airlie Beach till 2013´s nyår hade knappast kunnat bli bättre. Att vi hade ungefär tio timmars fint väder från midnatt till lunch dagen efter, spelade faktiskt mindre roll. Söndags lunch regnade det så vi trodde Inga skulle flyta bort på campingen, med några uppehåll lyckades vi promenera Airlie Beach main street upp och ned och fick äntligen träffa Patrick och Wendy(Alldeless för länge sen!) igen plus Patricks föräldrar Cickie och Lasse som också firade jul och nyår down under. Värme upp med lunch och pubrunda fram till natten inför nyår.

Nyårsafton trotsade vi spöregnet och dansade bort timmar på backpackerbarerna och skålade in tolvslaget kring ett trångt litet bord på en kvarterspub med gin och tonic. 

Innan vi hann så långt fick vi för-bubbel tillsammans med Patrick och Wendy,Cickie och Lasse i deras hyrda lägenhet och senare slussade i bil för att undvika hårkatastrofer (Matilda och Fredrik) pga. väta, till middags resevationen. Tittade med stora ögon på Patrick som slukade världens kanske största krabba. Vidare till suspekta barar för drinkar innan vi högg ett bord på den där puben att räkna ned 2012 till 2013 på.

.

(Bilderna blir av oklar anledning suddigare och suddigare. Och suddigare.)

.

Patrick, Cickie, Lasse och Wendy