Our around-the-world tour, glimps of our best memories and moments, living the dream in the land downunder!

I helgen går mitt christmasparty av stapeln med tjejerna från jobbet. Lördag när butiken stängs tränger vi ihop oss i två bilar och kör ut till Agnes för övernattning, verandacider och middag på The Tree i 1770. Grabsen följer med och agerar chafförer från Agnes till restaurangen, så möter vi upp dem på Tavernan i Agnes mot kvällning.

Jag tänkte mig att bra julpresenter till tjejerna skulle vara plåtburkar med julmotiv proppade med hembakade pepparkakor och knäck med mandel. Inte varit det lättaste att få till alla ingredienser (Sirap tex. finns inte på samma sätt i matbutikerna, istället för att stå som den ska i bakhyllan, står den i hyllan med toppings, bredvid chokladsås och strössel och känns inte som "baknings sirap") Scannat kryddhyllorna på alla butiker i stan innan jag samlade på mig rätt kryddor. Nu luktar det så mycket jul det bara går i vårt kylskåp när degen ligger därinne och sväller. Lite tummar håller jag för att den ska svälla bra, har aldrig svängt ihop egen deg förut. Kan tala om att den smakade pepparkaksdeg, kanske bland det godaste som finns i deg-väg, både jag och B testsmakade en och flera gånger. Nu är bara kruxet att hitta pepparkaksformar, blir nog inga gummor och gubbar iår. Har jag tur springer jag på ett hjärta och eller stjärna. Sen blir det knäck-kok som heter duga i eftermiddag!

Jag får rapporter om Snö i Svealand idag. Det känns väldigt långt borta, nästan lika långt borta som NI<3 alla borta i snörusket. Vissa dagar saknar man er alla väldigt mycket mer, som idag tillexempel. 

.

Been getting rapports of quite heavy snow today in sweden. Feels really far away, almost as far away as all my beloved ones who´s in the snowslush. Some days you miss everything and everyBODY just so so much, today is one of those days. 

Och här bodde vi för ett år sen som känns som igår. Ett år sen första andetagen under ytan utan för Koh Tao, Thailand. 

Så vi ska flytta. November och december brukar vara nedräkningarnas inför tid och iår, inget undantag. Cirkus två veckor tills vi packar Inga full, städar ur Force street och flyttar till ny adress. Så centralt det nu går i Gladstone, två sovrum med separat kök och vardardsrum, två toaletter, egen tvättmaskin på cirkus åttio kvadrat i ett hus med gammal lagerlokalskänsla. Plus på det en enorm uteplats på taket. 

Med väldigt mycket tur fick jag tips av min chef på dagen då de förra hyresgästarna flyttat ut och vi lyckades gå på visning och norpa den inom tre dagar. Här ska det inredas utan dess like av mysplatser på uteplatsen med hängmatta, gym, beanbags och grillplats. 

Som det inte vore nog har vi fem dagar kvar till julparty i Agnes Water med mitt jobb, tre veckor till julparty med Henriks jobb och den 21 december står vi båda (garanterat) och gråter på Gladstones flygplats när Fredrik landar.   Sen räknar vi en vecka plus innan roadtrip och nyår i Whitsundays, Airlie Beach. Och 40 någonting dagar kvar innan jag kramas med darling, Mr M och Jocke på Rockies flygplats. Då väntar Heron, Husbåt och roadtrips. Plus ändlösa nätter på uteplatsen. 

Medans vi räknar hänger vi gärna på stranden i Tannum när vi inte jobbar. 

Så fick vi äntligen en lördags sol och dag på stranden. Sand överallt, klibbigt och över tjugograder i vattnet. Helgnöje man kan vänja sig vid. Desto mer dagarna kryper mot december desto varmare blir det, vi och kite-surfarna var väldigt glada för mycket vind och spf30 solkrämen åkte på både en och tre gånger. Bäst av allt? Springa i vågorna!

Finally we had some saturday sunshine! Sand everywhere, sticky and twenty plus degress in the water, weekend activity I def coul get used to! The closer we get to december the hotter it gets, me Henrik and the kite surfers were all happy for the wind and the sunscreen was rubbed in both once and twice. But, best of all though? Running in the waves!

Vi har kommit på att vi måste förnya vårt kontrakt eller hittat nytt boende innan måndag då tiden för vår förnyelse går ut. Hepp! Inte för att vi vantrivs, vi bor inte värlsbäst men inte världs-sämst heller för den delen, men lite större eller lite närmre stan vore trevligt. Efter jobb idag hämtar jag upp min hunk för att hinna med så många real estate agents som möjligt. Så får vi se vart vi hamnar efter det. 

 Henrik, Dominic och jag på The Reef

Veckor av stress, som jag rakt av kopierat från hysterin ALLA andra tjejer och damer i hela Australien verkar drabbas av inför Melbourne Cup (Det är dagen om någon att gå galen med stora huvudbonader, sprakande klänningar och håruppsättningar) resulterade i den här Cup utstyrseln. Inte klädd i svart för en gångs skull och löjligt nöjd med skor som matchar väska som matchar min lånade jätterosa och jättestora fascinatior. Vi möttes upp i butiken och öppnade champangen klockan elva med kunder i provrummen, preppade oss inför vidare champangedrickande med hamburgare och entrade racebanan klockan ett. Jag, som inte riktigt ser tjusningen med att satsa på hästarna hade istället fullt sjå att att se sno ideer från de andra damernas utsyrslar inför nästa race. (Tydligen så vann ingen högoddsare-häst och istället för de glädjevrål som brukar skrikas från iallafall hälften av männen efter ett race hördes ingenting) En flaska champange och minivin senare trippade vi bort till irländska puben för äppelcider och svensk rekordelig julcider. Mycket lyckat. 

Tänk gärna bort den mycket oporriga omgivningen av vårt kök, enda platsen med ok ljus att fota på när jag ramlade hem från puben vid sjusnåret. 

Laddar inför Melbourne Cup imorgon, Australiens största häst race varje år, och vi har haft stressade damer i butiken i veckor som shoppat sig galna inför den här dagen. Själva racet går ju i Melbourne men alla städer har storbildskärmar på sin egen racebana från Melbourne korsat med egna hästar och race på plats. Jag och Emma har rusat runt och köpt det sista små sakerna till våra outfits hela morgonen, lunchat på rödbetsoppa (Borscht) och spraytan för Emma. Imorgon stänger vi butiken klockan tolv och börjar med skumpan klockan tio, full galopp!

.

 

Insåg idag att det är tre veckor sen vi faktiskt var i Brisbane, och har inte fått ut alla bilder än. Tiden minst sagt rusar fram, fast vi längtar som tokiga står det inte på innan fina från Svea landar! 

Söndagen började vi med att gå till Immigrations myndigheten och såg framför oss timmar i kö med skrikande barn och rubbel när vi väl lyckats komma fram till disken. Våra stämplar i passet tog i realtid två minuter var, utan minsta kö och vi var ute igen efter fem. Lättade lyxade vi med Starbucksfrukost och jag tog ett par timmar shopping, en klänning till Melbourne Cup raceday lyckdes bli två par skor, tre klänningar och några påsar till. Henke gav upp efter skoaffärn och gick på fotosession längs ån.

Mot eftermiddan mötte vi upp med Dominic, vår chef från Sydney som är ute på roadtrip, och pratade bort ett par timmar över lunch och ölande i Southbank. Då pratade tre veckor innan han roadtrippar upp till Gladstone och om några dagar är han här till helgen. 

.