Scarborough Beach Road
Det var två tunga, trötta och utmattade figurer som släpade sig runt Perths förorter och in på lägenhetsvisningar för två veckor sen. Dagen efter vi landade i Perth åkte jag på sån där hemsk feber som knockar dig i sängen flera dagar, efter två dagar när jag lyckats ta mig upp ur liggande ställning var det Henriks tur. Väldigt miserabla tänkte vi nog både ett par gånger (fast kanske mest jag, eftersom jag tillhör det väldigt mycker mer stressade och oroliga släktet än H) att detta kommer aldrig gå, vi orkar inte köra runt mer och vi kommer aldrig hitta någonstans att bo. Den första lovande lägenheten som hade urtjusiga bilder på nätet hade rått-lortar i köket och lövriga ställen heltäckningsmattor tjocka av damm och fläckar. Vi chansade och åkte på en privat annons uplagt på Gumtree (som blocket fast med jobb och bostäder också) trots att vi nog inte hade så mycket hopp då annonsen inte hade några bilder, men adressen gjorde oss nyfikna ändå. Och ni vet sådär när det liksom bara händer, vi gick igenom grinden och in i det lilla området med trädgådar och buskar och hittade dörren till radhus nummer 7 och tänkte, här är det. Här är ju det vi letar efter! Efter ansökningar och referenstagningar hoppade jag jämfota när jag ringde Henrik efter att ha lagt på med våra nya hyresvärd som godkänt oss som nya boende.
Och nu kan vi äntligen säga, Välkomen hem till oss på Scarborough Beach Road!
Dörren in från framsidan
Vår lilla uteplats på framsidan
På väg in
Vardagsrum med en liten köks-glimt
Väldigt nöjd med vår nya soffgrupp
Självklart har vi rejsat runt på IKEA och är stolta ägare till Lack-bord
Mot sovrummen, data rum till höger, sovrum till vänster, badrum rakt fram
Henriks stolthet och nya dator
Vårt sovrum
OCh väldigt mysiga badrum, ursnyggt retro kakel och världens största dusch
Lilla löket
Saknar fortfarande matbord, eller hellre skulle vi vilja ha någotslags högt och längre bardbord med stolar för extra arbetsyta, och istället använda bordet på bakgården som matsalsbord
Fönstret i köket (som behöver en rejäl omgång med Windex) och ut mot baksidan
Från köket, bredvid spisen kommer man ut till tvättrummet och dörren till baksidan och garaget
Vår lilla jordhörna
Kanske kan de här gröna fingrarna växa ut på mig så man kan plantera lite roligt
Grinden går ut mot garaget
Uteplats på bakgården
Köksfönstret och dörren in mot tvättrummet
Här känns det som hemma, ni vet den där känslan. Vi saknar lite möbler, byrå i sovrummet, bokhylla i datarummet, köksbord etc. men från noll möbler (inte ens kyl eller tvättmaskin) till beboligt på en vecka är vi väldigt nöjda med.
Underbara Bali
Två veckor i Bali som gärna aldrig fick ta slut. Vilken underbar känsla att få springa fram och krama mamma igen. Och när jag står där, smyger Fanny upp! Runt halva världen flög hon för att överraska oss, älskade vackra unge! Total lycka.
Vi spenderade tre dagar i Kuta, tog båten till Paradiset på Gili Trawang och stannade en vecka och sedan tillbaka på Bali och Seminyak de sista fyra dagarna.
Eftersom vi haft fyra kameror, Iphone x2, Systemkameran och GoPron får bildregnet bli lite omkastat när det tar sån tid att gå igenom alla tusen kort i datorn.
Framme! På takbaren, smakar vår första Bintang.
Första kramen!!
Och här smyger Fanny fram!
Äntligen!
Mina finaste!
Dagen efter i tak poolen
Jag och syster <3
Hej från oss!
Natt tid på taket
Bytter hotell dag 3
Underbart
FINA!
Eftermiddagsdrink
Dag fyra tog vi båt två timmar till Gili Island och världens mysigase hotell
Bara att få bo granne med de här två räcker för mig <3
Vackra stränder
Mysiga morgonpromenader
Softa kvällar
<3<3
Sköna dagar
Efter dykning
.
Cyklar till sundown spot
För lite solnedgångsmagi
.
.
<3<3<3<3<3
Vi tre!
Vackra!
Kärlek
Svårt att sammanfatta två så underbara veckor, massor med kärlek, skratt och bara känslan att ha mamma och syster sitta mittemot mig när vi går ut och äter på kvällarna, att de finns där när jag vaknar nästa morgon och vi får bara vara tillsammans hela dagen. Lycka, kärlek.
Sista glimtarna från Gladstone
De sista veckorna gick både rusande fort och oändligt långsamt, långsamt när man tänkte på hur mycket vi längtade efter att bara vara framme på Bali, superfort gick det när vi väl började packa, städa och flytta ut.
Sista dagen på jobbet fick jag fikabuffe och många kramar av fina kollegor, i dagarna efter det låg jag på knä och dammsög, skurade och putsade. Lite märklig var känslan att faktiskt, tillsut, säga hejdå till alla och stänga dörren om 94Goondoon Street för sista gången, lite ledsamt på ett sätt, men mest spännande och ivrigt att börja nästa äventyr.
Emma, Jag, Fiona och Necy, min sista jobbdag.
En tom lägenhet
Kollar det sista, ryggsäck på!
Och så gick vi på Goondoon Street för sista gången
Hejdå från flygplatsen i Gladstone
