Our around-the-world tour, glimps of our best memories and moments, living the dream in the land downunder!

I lördags hade jag helgpasset i butiken. Mitt andra hittils och det roligaste passet i regel. Kunderna har lite mer tid till att plocka, prova och testa olika outfits och man själv springer som en galen mellan provrum, tillbaka med kläder, skorummet, från och till accessoar och väskhyllan för att hitta en match och mellan kassan och småprat med kunder. Fem timmars fullt hus och nöjda kunder som leende tackar en både en och tre gånger. 

Vi stänger klockan två, tre minuter i stormar en "dam" in som varit inne tidigare i veckan.

Här, i de flesta butiker tillämpas något som heter Lay-By, framkommet av betalning/per/vecka fenomenet de flesta går efter här. Det betyder att du kan välja ut något du vill ha, betala en deposition och sen har fyra veckor på dig att avbetala varan/varorna, och så får du varan/varorna när allting är fullbetalt oavsett om det är vecka två eller fyra. Ganska så smart koncept. "Damen" i fråga som ju varit inne tidigare i veckan, torsdag, och ställt till med ett mindre helvete för min chef genom att i tre timmar sluddrande och okontrollerat ändra sig, betala deposition, kräva ändring igen, kräva pengar tillbaka, kräva tillägg på sin Lay-by, hänga över disken halvskrikande och fråga om allting blir rätt nu? Hänga över disken och halvskrikande klaga illa om människor i stan osv.osv. kom även in under fredagen och lassar upp högar med kontanter på kassan samt upprepar somma procedur. Någonting var inte riktigt helt hundra med henne. Tre minuter i två står hon alltså med mig och ska hämta upp sina varaor som ska ligga under namnet Melissa. I vårt system finns enbart en Melissa, med fel efternamn. Efter att hon flertalet gånger hävdat att det visst ska finnas under Melissa och jävlar om ni slarvat bort det! börjar jag gå igenom våra påsar där lay-by varorna ligger och har kundens namn skrivet på påsen. Ganska snart hittar jag en påse med namnet Mel med rätt efternamn varpå jag då förklarar för henne att det står under Mel och därför inte syntes under systemets sökning på Melissa. (Detta hade hon även utryckligen till min chef under torsdagen och fredagen sagt när min chef frågat vilket namn hon ville ha allting under: Mel, sätter under Mel!) Då får jag svaret att "You can f**ing use your head you know". Efter den oerhört trevliga starten på vårt möte börjar hon vilja göra ändringar i sin Lay-by igen, varpå jag förklarar att den nu gått igenom och jag tyvärr inte kan göra så, det finns ingen metod för det i systemet och vår policy för Lay-by, som i alla andra butiker, inte fungerar så. (Har man gjort en Lay-by, alltså vi som butik lagt undan något speciellt för kunden kan man inte ändra sig senare för att man vill ha något annat, själva iden med Lay-by skulle inte fungera då, samma sak för att separera saker man vill lagt som en lay-by det skulle inte fungera om man kan avbryta en vara man lagt ihop med en annan och reglerna för det här är detsamma i alla butiker. Väljer man att avbryta man sin lay-by betyder det att man förlorar depositionen man lagt in, igen samma som i alla butike) Mellan vår diskussion frågar hon minst tio gånger; hur mycket hade jag kvar att betala igen? Medans hon som okontrollerat hela tiden rör på sig och jag märker också då hennes stirrande stora ögon. Där är första gånger jag börjar tycka vårt möte är obehagligt. Jag försöker igen förklara för henne och visa hur hennes varor är registrerade. Hon fortsätter gå på om att fan hon har spenderat sexhundra dollar i butiken och är det såhär otrevligt och o-servicemässigt vi bemöter folk här?Hur mycket har jag kvar att betala? Hur mycket? Medans jag igen försöker förklara för henne precis samma princip min chef förklarade för henne under de totalt fem timmar hon hängde över kassan under veckan. Jag ringer tillslut upp min chef, som som vet personen i fråga, som först frågar om jag förklarat policyn och reglerna, vilket jag har, och som jag till damen under samtalet lugnt förklarar igen med min chef via telefon. Vilket egentligen verkar meningslöst då jag inte kan säga ens så mycket som ett ord utan att hon avbryter mig med Jag ska prata med din chef. Jag: Som jag sa... Jag ska prata med din chef! Okey men om Jag ska prta med dig chef! Upprepade gånger och bankande med handflatan på disken. Fair enough låter jag dem prata. Under tiden har jag andra kunder i butiken som inte ens ställer sig i kö efter henne vid kassan utan betalar för sina saker från andra hållet av disken. 

När jag är tillbaka i luren med min chef efter att de pratat klart säger hon att det här går inte, lös det bara så snabbt vi kan så vi blir av med henne. Registrera allt som ett nytt sälj så löser jag systemet i veckan.

Jag förklarar för henne att vi löser det. Varpå hon frågar om sin deposition på 108 dollar. Jag säger då att jag inte vet om hennes deposition då jag måste se varornas värde först eftersom jag inte vet vad som ligger i påse två, vilket hon blir helt galen över, ni ska fan inte komma och ta mina pengar! Hon halvlutar sig över disken nu, halvstängda ögon och slickar sig om läpparna upprepade gånger. Hon har två varor kvar varav det ena är ett par skor för 149 dollar som jag visar henne och säger att eftersom värdet av bara skorna är över depositionens värde förlorar hon inte sina pengar. Där brister det helt för henne, ögonen liksom öppnas och stirrar och stirrar. Har jag kvar mina pengar? Har jag kvar mina pengar? Har jag kvar mina pengar? Jag förklarar igen och säger att jag nu kommer ta de varor hon vill ha och registrera dem som en separat sälj. Min deposition då? Hur blir det med mina pengar? Eftersom skorna är värda över depositionen i fråga förlorar du dem inte säger jag. Då vrålar hon att ska det vara så jävla svårt att genomföra saker som hon vill så skiter jag i det här, jag skiter i det. Ok svara jag, då har du varorna kvar precis som de är nu så får du hämta upp dem som en vanlig lay-by. Det här är inte rätt ska du veta, jag har flera års erfarenhet av butiksjobb, det här är inte rätt. Hon går runt i en ring på stället nu och tar upprepade gånger upp armarna i luften och liksom hytter till. Tre gånger ändrar hon sig fram och tillbaka om hon vill ha produkterna eller om vi ska skita i det för att jag är så otrevlig och det verkar ju vara så himla jobbigt för mig att göra det här som hon vill. Varje gång jag börjar slå in produkterna hon vill ha på datorn utropar hon nej jag skiter i det här, jag skiter i det! Varje gång jag lägger tillbaka dem i Lay-by påsen utropar hon men ska det vara så jävla svårt att separera det som jag vill ha! Samtidigt som hon pekar på mig med ett finger. När klockan närmar sig halv tre säger jag vänligt men bestämt att jag är ledsen men jag stängde för en halvtimme sedan, du måste bestämma dig hur du vill att vi ska göra för jag behöver stänga och gå hem. Där var det iallafall tack och lov nog för henne för då vrålar hon igen, jag ska stämma er, sexhundra dollar jag jag spenderat här och ni kan inte ens ge mig lite kundservice! Hon vänder sig om tar två steg och vänder sig mot mig igen, pekfingret är nu upp igen och hon pekar på mig. Och DU! Du är inte ens från Australien är du det, VA? Nej, säger jag, det stämmer ju att jag inte är född här. DU ska fan inte komma hit, ta våra jobb och göra det så dåligt, Du ska int ekomma hit och ge folk det här otrevliga och oservice aktiga beteendet! Fan!'. Sen vände hon sig igen och gick äntligen. 

.

Min chef kom in två minuter efter att hon gick, hon hade kastat sig i bilen hemmifrån, för hon misstänkte att jag var i full diskussion med henne och hur oresonlig hon var. Möttes av en lite tårfylld och skakande arg Tilly. Väldigt supportande dock, och jävlar vad arg hon blev när hon fick höra vad hon sagt och nästa vecka om hon kommer tillbaka ska vi stå med security i beredskap. 

.

Så ni som känner mig vet att jag inte är speciellt otrevlig, speciellt inte mot kunder. Och inte så mycket var det det hon sa, även om det aldrig är trevligt att råka ut för även en liten form av rasism, som hur hon betedde sig. Och igen, ni som känner mig, vet att det ska mycket till innan jag upplever människor som hotfulla, visst svär jag åt folks idioti (främst i biltrafik) men jag lever lite för mycket i mina rosa moln för att misstänka, vara försiktig eller inte lita på folk. Jag antar eftersom att situationen då jag faktiskt upplever någon som så rätt på och hotfull blir kanske inte värre men som en jäkla smäll, och nervös för att jag är så helt och komplett ny inför den. Jag antar att det visar lite vad drogers påverkan kan göra mot dig, även om jag inte ens känner igen marijuana lukt när folk säger att de känner en, vet jag att hon var påverkad. Till och med jag kunde se det, vilket säger mycket. Vad mer som låg i hennes bagage vågar jag inte säga, men obehaget i att inte kunna använda ord eller lugnt kroppspåk i en situation för att människan i fråga inte ens ser eller hör sig, det är läskigt. Speciellt när människan bara blir mer och mer upprörd, när du inte kan läsa situationen tillräckligt, när du inte har en aning vad personen framför dig möjligtvis kan ta sig till. Jag antar att detta inte heller låter lika obehagligt och hotfullt som jag upplvde det, stundens hetta och allt. Men dock, Slutet gott allting gott men tråkigt att en situation som egentligen är lättlöst ska behöva bli så ledsam och obehaglig.