Our around-the-world tour, glimps of our best memories and moments, living the dream in the land downunder!

Kittade upp Inga med heldags fredag på IKEA (köttbullslunch med lingon satanssågottdetär) K-mart och JBHiFi. Kuddar, täcken, kastruller, bestick, bra-att-ha osv. Lite som att flytta in i ett nytt hus. Laddade kylen med en platta Coopers och rosé, plockade och pysslade henne iordning. Tog färjan från Circular Quay med Wendy vid sjusnåret mot Manly. Rockabilly, double-denim, Ronny&ragge födelsedagskalas för Patriks svenske vän Max. I en lägenhet med takbalkong sjöng vi ja-må-han-leva tillsammans med alla andra svenskar i Manly och drack för mycket Kopparbergs flädercider. Stupade i säng vid fyrasnåret lagom bullriga.

Susade ut ur Sydney vid tvåsnåret, lördag. Efter mardrömstimmar hos RTA (typ vägverket) och på det mycket välbehövlig Libanesisk brunch med Patrik och Wendy.  Framme i Port Stephens, Nelsons Bay (Big 4 Holiday Park i Soldiers Point) lagom till skymmningen. Parkerade tjusigt Inga bredvid Tom och Michelles campervan, catchade upp, satt och pös i campingstolar och pratade resa, östkust och planer.

M.U.M.S!

Födelse-Max och Patrik. Notera sverigedetaljerna och Patriks mycket noga valda AC/DC tröja ;)

Tilly och Henke som Rockisar.

Glad Tilly. Inget Kalas är ett Kalas utan partyhatt.

Wooop!

Gladare Tilly!

Koala är med i bilen. Äntligen ute ur alla bilköer i innerstan.

Solnedgång, någonstans en timme innan Newcastle.

.

Sen. Bara för att jag är irriterad. Några spaltmeter klagan över Australiensiska bilregitreringssystemet. Och regler som inte gäller över statgränser. Egentligen helt ointressant. 
Lagom pigga lördagsmorgon vid niosnåret hade vi en mardröms morgon på RTA office (typ vägverket) i Newtown. Alla ägarbyten av fordon ska registreras och skattas hos dem. För att göra så krävs vad de kallas "prof of adress" vilket kan vara kreditkort, bankpapper, australienskt idkort etc. Då Henriks kreditkort inte stavar ut hans fulla namn (Henrik Lars Boda) utan bara För + Efternamn som i nittionio procent av alla fallen vad gäller kreditkort, vägrade RTA tanten tro att Henrik var Henrik. Hon hävdade också att hans förstanamn var Lars efter att fått sett hans pass, svenska polisen kan med andra ord inte göra pass eftersom de enligt henne skriver namnen på fel sätt. En runda till banken för att bevisa vår identitet, vilket är urpuckat eftersom vi hos banken, då vi registrerade oss som kunder och fick konton och betalkort, visat upp exakt samma identifikation vi visade RTA, bankpapperna RTA krävde säger alltså inget mer överhuvudtaget. Två timmar och två vändor i kö hos RTA (plus Bankkö hos St.George på en halvtimme) senare är Inga iallafall reggad på Henrik. Bara det att alla fordon behöver en godkänd Pink Slip. Typ besiktning, som görs hos en verkstad. Inga konstigheter. Vi köpte också Inga med en valid Pink Slip till Juli 2012, eftersom förra ägarna gjorde sin senaste för ett halvår sedan. Tycker man ju borde betyda att som i normala land är hon godkänd tom Juli oavsett ägare. Icke. Vid varje ägarbyte kräver RTA en ny Pink Slip, oavsett när den senaste kollen gjordes. Vilket också är urpuckat. Eller smart av RTA eftersom de tjänar pengar på att vi betalar för att göra Pink Slip kollen hos en verkstad på ett fordon som redan är betalat för ett visst antal månader och därmed godkänd samma antal månader till. Hursom, bara att göra. Också irriterande för att topp aupp det hela är att vi kan heller inte göra Pink Slippen i ngn annan delstat än NSW eftersom hon är reggad i NSW. Betyder att vi måste stanna och bråka med en verkstad också innan vi kan kör ain i Queensland. Tar iofs inte mycket tid, bara nog så irriterande. I ett land där ALLA åker bil genom delstater kan jag inte begripa logiken i olika regler för olika delstater. Man skulle ju kunna tycka att smart vore att regeringen ser till att regler är regler och är samma i samma land. Ack backpackerproblem.